DIY Video on demand...

Nu har den nya Futuramafilmen släppts, men bara på DVD och bara i staterna... Vad göra? Jo, hitta på en egen video-on-demand:

Jag laddar helt enkelt hem filmen via Piratebay och beställer den samtidigt från Amazon.

Leverans av själva filmen: redan klart.

Leverans av dess fysiska representation: lagom till lucia.

Samvete: renare än snö

Allvarligt talat, när är det dags för filmbranschen att slita loss huvudet ur röven och ge oss stackars konsumenter det vi vill ha? En chans att ladda ner musik, film och teve i ett fritt format till ett rimligt pris.

Ett fritt format så att jag kan välja när och hur jag ska lyssna/titta på det jag har köpt. De tekniker som försöker lösa DRM-problemet är skrattretande begränsade. Och vem vinner på dem? Inte är det upphovsrättsinnehavaren, för allt finns redan tillgängligt på nätet i en DRM-fri version. Inte är det heller kunden, som i princip blir låst till att avnjuta materialet framför datorn.

Ett rimligt pris som speglar att det faktiskt är JAG som betalar för expidering, leverans och lagerhållning. Detta borde kunna resultera i en halvering av priset för motsvarande CD/DVD och fortfarande ge upphovsrättsinnehavaren en större del av kakan. Visst, vi får en massa arbetslösa lagerarbetare och affärsexpediter men dom får väl ta alla tillverkare av kamerafilm i handen och se vad dom kan ha för sig nu för tiden.

Skivor... igen...

Idag kan man läsa i DN om att artister överväger att sluta släppa skivor. Marit Bergman menar i ett citat att det är meningslöst att lägga tid och energi på att göra låtar och sätta dem i en bra ordning när "folk ändå laddar ner dem i en annan ordning". Stackars Marit. Det är inte lätt att vara konstnär på 2000-talet.

Om jag vore Marit och tog mitt musikskapande på allvar så skulle jag vara ganska glad över ATT folk faktiskt lyssnar och kanske inte bekymra mig så mycket om hur, när, var och i vilken ordning de gör det. Men vi har ju alla våra alldeles egna prioriteringar...

Prince verkar ha en annan inställning och delar ut sitt material gratis (enligt samma artikel). Det är ju en intressant idé, men åtminstone i svedala så sätter STIM/NCB stopp för sådana övningar (förutsatt att man inte vill betala för nöjet att ge bort sin egen musik).

Större delen av musikbranschen verkar fortfarande leva kvar i förra årtusendet. Det är dags att vakna upp och omfamna framtiden. Vi konsumenter är redan klarvakna och kramas mer än någonsin, fast binärt.

Film är bäst på bio om man är ensam i salongen.

"Film är bäst på bio". Ja, kanske om man ser till de rent tekniska aspekterna. Blandar man in resten av publiken så faller dock påståendet. Rejält.

Mobiltelfoner ringer, några verkar gå på bio mest för att få en stol att sitta på medan man snackar om annat, godispåsar prasslar, hostningar, spring på toaletten... Och det finns inte någon paus-knapp ifall man själv behöver gå. Dessutom så händer det allt som oftast att ljudet är för lågt, att skärpan är dålig, att någon glömmer att skifta rulle i mitten av filmen etc.

Bio har helt enkelt kvalitetsproblem.

Och filmtittande är väl knappast en social företeelse. Visst, när man väl har sett något så är det ju kul att diskutera det med någon (så länge filmen faktiskt har något i sig som är värt att diskutera...) men själva tittandet tycker jag är en sak mellan mig och filmen.

De senaste åren har därför mitt filmtittande på bio dalat rejält, till förmån för mera filmtittande hemma. Något som jag verkar vara lite ensam om, iallafall om man tittar på bios relativt konstanta besökssiffror (kolla här i DN).

Men nu söker ju filmbranschen bevis för sin tes att nedladdningen av film minskar biobesöken. Mitt beteende (att hellre se på film hemma och det händer dessutom att den är nedladdad från nätet) passar ju dem som hand i handske. Problemet är bara att jag inte skulle gå mer på bio även om nedladdandet av film inte fanns. Nä, jag får helt enkelt en mycket bättre filmupplevelse hemma i vardagsrummet. En personligt utvald soffa, en stor fin platt teve, en bra dvd-spelare och digitalt 5.1-ljud i precis rätt volym. Dessutom är utbudet precis det jag vill ha och filmerna visas precis när jag vill se dem.

Nattvaka

Inget nytt i SAS-konflikten...

Hur kommer det sig att alla medlarförhandlingar mellan fack och arbetsgivare nödvändigtvis måste göras på natten? Är det inte liksom ganska vedertaget att personer med normala arbetstider också presterar bäst på dagen?

Jag minns min ungdoms dagar när man kunde hinka coca cola och käka snask långt in på småtimmarna för att sedan hamna i något slags socker/koffein-rus vid 4-tiden på morgonen. Allt blev helt plötsligt hysteriskt roligt och man kunde spendera flera minuter med att kräla runt på golvet och fnittra åt nästan vad som helst.

Är det verkligen i det läget som de bästa lösningarna hittas? Eller är det egentligen ett sätt för medlarna att visa hur mycket dom offrar av sig själva i förhandlingarna?

Konstigt är det iallafall.

Skivindustrin...

Idag så kan man ännu en gång läsa om hur skivindustrin skyller sina tillkortakommanden på det något svårdefinerade hotet "illegal nedladdning".

Visst, jag betvivlar inte att skivbolagen upplever en vikande lönsamhet och mindre försäljning. Men vad beror det egentligen på?

Vi konsumenter har inte obegränsat med pengar. Idag måste vi prioritera och välja vilka medier vi lägger våra pengar på, och musiken är bara en produktgrupp bland flera andra. Vi har även filmer, tevespel, tidningar, betalteve och online-spel. Även om vi piratkopierar ett och annat så spenderar vi fortfarande lika mycket pengar totalt sett, dock inte på det som vi kan få tag på utan att betala ("illegal nedladdning" är ett sätt, men det finns faktiskt enorma mängder gratis-musik på nätet också...).

Vad är det då som styr vad vi väljer att köpa och vad vi väljer att kopiera? Tillgången är givetvis en viktig faktor, men jag vill påstå att helt avgörande är om en produkt anses prisvärd eller inte. Och jag tror att det är där som musikindustrins problem ligger, deras produkter inte anses prisvärda jämfört med filmer och spel.

AllOfMP3 var ett intressant experiment. Ett gigantiskt utbud, lätt att använda och oslagbart billigt. När en skiva kostade runt 15-20 kr att ladda ner så ändrades mitt konsumtionsmönster ganska rejält. Jag laddade ner en massa skivor av ren nyfikenhet på hur det lät. För dom pengarna så gör det inte så mycket om man bara lyssnar en gång. Och med den tillgängligheten så letar man inte upp något billigare alternativ.

Så, där har vi modellen för musikindustrin om de vill att produkten ska upplevas som prisvärd: billigt, lättillgängligt och ett gigantiskt utbud.

En gammal bekant...

Jag fick ett oväntat besök. Sasser (det gamla trevliga viruset som bland annat fick datorn att starta om i ett kör) lyckades nästla sig in på en virtuell maskin körandes windows 2000 server.

Maskinen var inte servicepackad och råkade få en internetanslutning under 20 minuter. Det räckte tydligen. Så det blev till att hämta hem en gammal hotfix... från 2004. Så nästan 3 år senare så härjar Sasser fortfarande runt och försöker ställa till otyg ute på nätet. Antagligen lönnfet och skallig...

Lördagsfilm

Miami Vice.

En ganska splittrad film. Snyggt filmad, snygga miljöer... men attans vilken rörig handling. Om man ser den ett par varv så kanske man förstår alla sammanhang, men frågan är om det är värt insatsen i tid? Ökad förståelse av fiktiva händelser måste ha ett ganska lågt marknadsvärde. Två timmar tid är däremot hårdvaluta.

Det man minns av Miami Vice från den tiden Don Johnson var med (riktigt riktigt länge sedan...) saknas helt. Ingen krokodil på en segelbåt, inga uppvikta kavaj-ärmar, inga pastellfärger. Det enda som lite påminner om svunna tider är att Sonny kör en Ferrari och att soundtracket hade med en Phil Colins-cover. Och namnet på filmen, förståss.

Jag ger betyget "Nja"...

God morgon

Ny dag, ny blogg... Men jag lovar inget mer.